Aktivism räcker inte

- Varför är Piratpartiet ett parti? Hade det inte varit bättre att arbeta som en politisk aktiviströrelse, och försöka påverka de sittande politikerna istället för att ställa upp i valet själva?

Aktivism räcker inte för att få till stånd en förändring i de frågor som Piratpartiet driver. Det är för mycket jobb och ger för lite resultat. Det är min absoluta övertygelse efter att ha försökt.

Innan jag blev engagerad i Piratpartiet var jag politisk aktivist under ett drygt år inom den europeiska organisationen FFII. Vi bekämpade ett EU-direktiv som skulle ha legaliserat mjukvarupatent, alltså patent på enskilda idéer i datorprogram.

I juli 2005 vann vi kampen om direktivet, när europaparlamentet slutgiltigt röstade nej till det. Det var en stor seger, och jag är fortfarande stolt över att jag deltog i kampen, och bland annat tog initiativet till att bilda den svenska underavdelningen FFII.se våren 2004.

Men jag tror inte längre att vi i längden kan hålla mjukvarupatenten stången med bara aktivism. Det är för mycket jobb och ger för lite resultat att försöka påverka genom att övertyga politikerna i de etablerade partierna. Detsamma gäller Piratpartiets övriga frågor.

FFII vann visserligen slaget om mjukvarupatentdirektivet. Men det var med minsta möjliga marginal. Två dagar innan den avgörande omröstningen i europaparlamentet visste ingen vilken sida som skulle vinna. Då valde patentförespråkarna att rösta mot sitt eget förslag hellre än att riskera att det skulle antas i en form som uttryckligen sa nej till mjukvarupatent. Men det var precis på håret, alltså.

Den som inte själv var med och följde kampen på nära håll vet inte vilken enorm arbetsinsats det behövdes för att komma så långt. Totalt var det många hundra aktivister i hela Europa som gjorde större eller mindre insatser. Närmare ett tiotal personer jobbade i princip dygnet runt under ett par års tid. Närmare ett hundratal gjorde avsevärda insatser.

Själv satsade jag större delen av min tid under drygt ett år, och tog som sagt bland annat initiativet till att starta den svenska avdelningen. Det gjorde mig till en av de hundra, inte en av de tio.

Av de tio som var mest engagerade, var det två stycken som vid olika tillfällen drog på sig akuta psykoser på grund av överansträngning. (Det låter kanske värre än det är, "akut" betyder "övergående" i de här sammanhangen. Men det är i vart fall ett tecken på att man har gjort så mycket man kunnat.)

I princip allt det här arbetet var helt obetalt. Det har funnits lite grand pengar centralt, men den svenska föreningen har kört kassalöst sedan starten, och har inte fått en krona i bidrag av någon.

Jämför det med hur lobbyisterna på andra sidan har det. De behöver bara fakturera sina kunder (bland annat Microsoft) och kan fortsätta precis hur länge som helst. En av våra ledande aktivister stötte ihop med en lobbyist för motståndarsidan i en bar i Strasbourg direkt efter omröstningen.

- Vi ses om två år, sa lobbyisten och höjde glaset och log. Det kunde han kosta på sig, trots att han just hade förlorat omröstningen. För honom är det ingen uppoffring att fortsätta kämpa hur länge som helst. Det är hans jobb, och han får bra betalt för det. Och Microsoft och de andra spelarna på andra sidan kan hyra hur många lobbyister som helst utan att ens märka det i årsredovisningen.

Om striden ska fortsätta föras mellan aktivister och lobbyister, som den har gjort hittills, kommer lobbyisterna att vinna. De har helt enkelt större uthållighet och större resurser.

Detsamma gäller Piratpartiets andra frågor. Piratbyrån har på ett föredömligt sätt hållit på med opinionsbildning i bland annat fildelningsfrågan i flera år. Det arbetet har gjort att det finns många som har satt sig in i frågan och förstår den. När nyhetsprogrammen på teve har frågat "folk på gatan" vad de anser, har det genomgående varit mycket hög kvalitet på svaren (i vart fall när de frågat någorlunda unga personer).

Men vad har Piratbyråns föredömliga arbete som politiska aktivister lett till? Det enda konkreta skillnaden som jag kan se idag mot hur det var för ett år sedan, är att vi har fått en strängare lagstiftning som gör att över en miljon svenskar nu riskerar fängelse, och att Piratbyrån har fått sin hemsida nersläckt av polisen.

Därför är det min fasta övertygelse att den parlamentariska vägen är den enda som återstår. Det räcker inte att försöka övertala de sittande politikerna. Vi måste in i de beslutande församlingarna själva. Det är enda sättet att få till stånd en kursändring för Sverige och Europa.

Politisk aktivism är alltid det första steget för en politisk rörelse. Hade inte Piratbyrån funnits skulle aldrig Piratpartiet ha fötts. Men när man märker att det inte räcker med sakargument och opinionsbildning, då är nästa steg att gå vidare som politiskt parti.

Det socialdemokratiska partiet föddes när de fackliga och politiska aktivisterna inom arbetarrörelsen märkte att det inte räckte med att arbeta utomparlamentariskt.

Miljöpartiet föddes när folkrörelserna som startade på 70-talet - miljörörelsen, kärnkraftsmotståndet, fredsrörelsen, kvinnorörelsen och andra - märkte hur trögt det var att försöka påverka utifrån.

Nu har piratrörelsen kommit till den punkten i utvecklingen. För en utomstående kanske det kan tyckas som om Piratpartiet och fildelningsfrågan har poppat upp från ingenstans. Men så är det inte. Vi är en helt vanlig politisk folkrörelse som nu har tagit steget upp till level 2.

Det är så här det går till när världen förändras. Det är inget konstigt med det.

---

Det här är en ompostning av ett inlägg i Piratpartiets forum som jag skrev i juni 2006. Jag tänkte posta om lite foruminlägg som jag brukar vilja referera till här. Då blir det om inte annat lättare för mig att hitta dem igen.

Så vad har då hänt med razzian mot Piratbyrån på drygt ett år sedan texten skrevs? Svar: Ingenting. Servrarna är fortfarande i beslag hos polisen, och något åtal har inte synts till. Nästa vecka går ytterligare en deadline ut för åklagaren som håller i fallet. Då blir det kanske åtal. Eller ytterligare förlängning. Servrarna står tills vidare kvar där de står.

Bloggen Christian Engström (pp) har flyttat. Kommentera gärna det här inlägget på nya stället.