Öppna statens kulturskattkammare

IDG rapporterar att Danmarks Radio har fått till ett avtal som gör det möjligt för dem att lägga ut allt som sänds på webben. SVT kan däremot inte göra det, trots att de egentligen skulle vilja. Det har de velat länge.

SVT:s arkiv innehåller enligt uppgift närmare en kvarts miljon timmar material, inklusive 1.250 timmar SF-journalfilm från 1897 till 1960. SVT har startat ett mycket lovvärt initiativ att göra visst material tillgängligt för allmänheten. Det är ju trots allt vi som har betalat för det genom lincensavgifterna. Men man behöver inte leta länge på SVT:s sajt för att se vilka problem dagens upphovsrätt ställer till med (mina emfaser):

• Varför kan jag inte hitta mitt favoritprogram/inslag i Öppet Arkiv?

  Av rättighetsskäl kan ännu inget material med musik och inga sport- och dramaproduktioner eller andra inslag där skådespelare är med publiceras i Öppet Arkiv. Undantag när det gäller musiken är Journalfilmerna, där vi har rätt att lägga ut musik. Vi hoppas komma vidare i förhandlingarna med upphovsmännen om att få lägga ut mer material på webben.

• Varför kan jag inte önska mitt favoritprogram?

  Många av våra program i arkivet innehåller musik eller andra inslag som vi av rättighetsskäl ännu inte kan publicera i Öppet Arkiv. Vi går successivt igenom arkivet för att hitta godbitar som vi kan publicera.

• Hur lång tid tar det att göra hela SVT:s arkiv tillgängligt för publiken?

  Vi kommer sannolikt aldrig att kunna göra hela Arkivet tillgängligt på webben, eftersom det inte kommer att gå att lösa rättigheterna till alla produktioner som finns där. Vår målsättning är att successivt göra så mycket material som möjligt tillgängligt.

• Varför kan jag inte ladda hem och spara videoklipp på svt.se?

  Det är våra upphovsrättsavtal som förhindrar möjligheten att öppna upp för nedladdning av videoklipp lokalt hos besökaren.

Med de förändringar i upphovsrätten som Piratpartiet föreslår skulle de här problemen försvinna för allt material som är äldre än fem år. Nyare produktioner kan hanteras genom förändrade avtal när SVT köper in material eller anlitar skådespelare, författare etc. Då kan svenska folket få tillgång till den arkivskatt de redan betalt för.

Men det är inte bara i SVT:s arkiv som det ligger skatter som vi medborgare har betalat, men som vi inte får använda. I USA är alla verk (bilder, inspelningar, ritningar osv) som produceras av statliga myndigheter befriade från upphovsrätt. Man kan ladda ner kartor över vägnät, NASA-bilder och allt möjligt helt fritt. I Sverige är det inte så.

Svenska offentliga institutioner bedriver ofta regelrätt affärsverksamhet med information som framställts som en del av verksamheten, och som ofta redan är betald med skattepengar. Det finns ett otal exempel på hur myndigheter agerar som rena mediabolag, och att detta orsakar problem. Här är några:

• Riksantikvarieämbetets webbshop ser ut som vilket mediebolag som helst. Riksantikvarieämbetet har som ett led i arbetet att dokumentera det svenska kulturarvet skapat en bilddatabas. Den innehåller nu runt 60 000 digitaliserade och sökbara fotografier som illustrerar det mångsidiga arbete som bedrivs inom kulturmiljövården. Men trots att databasen har byggts upp med offentliga medel får bilderna inte användas fritt.

  "Fotografier är skyddade av upphovsrättslagen. Det innebär bl a att bilderna inte får användas eller ändras utan fotografens tillstånd. Har man fått fotografens medgivande att använda bilden får användningsrätten inte heller vidareöverlåtas." står det som första punkt i Riksantikvarieämbetets villkor.

  Piratpartiet ser ingen anledning till att det ska vara så här. Fotona är ju redan framtagna och betalda med allmäna medel. Varför ska inte vi skattebetalare få använda dem också?

• Nationalmuseum bedriver kommers med fotografierna som dokumenterar samlingarna.

  "Bilderna i databasen är upphovsrättsskyddade. Om du vill använda dig av en bild ska du kontakta Nationalmuseums bildbyrå Fototeket." skriver Nationalmuseum på sin sajt.

  Och går man vidare till prislistan är det min själ inte billigt. För att publicera en bild i högst ett år på en icke-kommersiell webbsajt vill Nationalmuseum ha 1000 kronor. Eller det dubbla om man vill lägga bilden på sin förstasida.

  Det här är en skandal. Nationalmuseum är en offentlig institution med uppgift att tillgängliggöra det svenska kulturarvet. Då ska de ägna sig åt det, och inte bete sig som en samling kleptokrater som fått förläning på att slå mynt av det som är allas vår gemensamma egendom. Om de nuvarande cheferna på Nationalmuseum inte förstår det får man väl byta ut dem. Så här ska det inte se ut.

  I riktlinjerna för Nationalmuseum står det att museet har till uppgift att främja konsten, konstintresset och konstvetenskapen, och att de särskilt skall levandegöra de äldre konstformerna och deras samband med den nutida konsten och samhällets utveckling samt verka för konstnärlig och kulturell förnyelse. Skulle det finnas något bättre sätt än internet för att faktiskt fullgöra det uppdraget? Man gör det i alla fall inte genom att låsa in samlingarna och vaka över dem som en svartsjuk och girig drake.

• Lantmäteriverket tar hutlöst betalt för kartinformation. Det leder inte bara till att svenska konsumenter får betala mer än nödvändigt för olika system som bygger på kartinformation, till exempel GPS-kartor. Det skapar också en onödig inträdesbarriär för små svenska innovationsföretag inom området geografiska informationssystem. Genom att släppa informationen fri skulle samhället som helhet gynnas.

Det här är bara tre exempel på offentligt finansierade institutioner som skulle kunna göra mycket eller allt av sina arkiv fritt tillgängligt, men som inte vill göra det. De vill hellre använda statens egendom till att tjäna pengar åt sig själva. Piratpartiet vill ändra på det här. I vårt Valmanifest 2006 skrev vi:

Släpp fria Sveriges Televisions arkiv, Lantmäteriverkets kartor, statens museers bildsamlingar och allt annat upphovsrättsskyddat material skapat av myndigheter och offentliga institutioner. I den mån detta förhindras av att tredje man har upphovsrätten till visst material ska myndigheten eller institutionen inkomma med en detaljerad utredning av vad problemen är och hur de kan lösas.

Den processen kan inledas omedelbart. Vi uppmanar regeringen att göra det. Med en gång.

---

Frågan har diskuterats i Piratpartiets forum bland annat här

Bloggen Christian Engström (pp) har flyttat. Kommentera gärna det här inlägget på nya stället.

Ett bra nej för Europa - hade det varit

Sveriges radio rapporterar att politikerna i Nederländerna beslutat sig för att bortse från folkomröstningen där medborgarna sa nej till den föreslagna EU-konstitutionen, och låta makthavarna bestämma själva istället. Så mycket var alltså folkomröstningsresultatet värt.

Med anledning av det postar jag om ett inlägg som jag skrev i maj 2005, när Frankrike hade röstat nej till förslaget. Frankrikes styrande politiker avser också att strunta i vad medborgarna sa i deras folkomröstning. Men det visste jag inte när jag skrev det här inlägget.

---

Ett bra nej för Europa

31 maj 2005

Jag är själv varm anhängare av EU-tanken, och just därför är jag mycket glad åt att fransmännen nu har dödat det här förslaget till konstitution för Europa. Tack!

Idag har de folkvalda parlamentarikerna nästan ingenting att säga till om när det gäller EU, varken de i EU-parlamentet eller Sveriges Riksdag. Makten ligger istället hos ministerrådet och de icke-valda tjänstemännen i kommissionen. Om konstitutionen hade antagits skulle den ha permanentat det här demokratiska underskottet i EU för lång tid framåt.

Det senaste året har jag varit politisk aktivist i en fråga som håller på att beslutas inom EU (mjukvarupatent). Det har givit mig möjlighet att med egna ögon följa hur beslut i en kontroversiell fråga tas.

Starka krafter inom kommissionen driver en viss linje (som innebär ökat inflytande för vissa byråkrater på europanivå). Parlamentet är av motsatt uppfattning. Men när tjänstemännen och de folkvalda är av olika mening, då blir det tjänstemännes vilja som blir lag, tycks det.

Ministerrådet, som ju består av regeringsmedlemmar från de 25 länderna som mest bara flyger in över dagen för att klubba igenom besluten formellt, är helt i händerna på kommissionens folk som är permanent stationerade i Bryssel. Och ministerråd plus kommission räcker nästan alltid för att trumfa över folkvalt parlament.

Det har påståtts att den nya konstitutionen skulle ge EU-parlamentet mera makt, eftersom fler frågor skulle tas enligt reglerna för "codecision procedure". Det är den variant som ger parlementet störst inflytande. Men frågan som jag har följt är redan en sådan fråga. Och det visar sig att parlamentet troligen inte kan få sin vilja igenom ändå, eftersom röstningsreglerna i "andra läsningen" är utformade så att det är nästan omöjligt för parlamentet att gå emot kommissionen och rådet.

Det har också påståtts att de nationella parlamenten skulle få mera makt, eftersom de ska få komma med synpunkter efter det att en politisk överenskommelse träffats i rådet, men innan den antagits formellt. Men när flera nationella parlament ville dra i nödbromsen i frågan om mjukvarupatent, då fick de höra från EU att en politisk överneskommelse inte kan ändras, och att det formella beslutet precis bara är en formalitet.

Så när två av huvudargumenten för den nya konsitutionen visar sig vara osanna, eller i vart fall betydligt överdrivna, då tycker jag det räcker för att ställa sig skeptisk till resten också.

Vi som är anhängare av EU vill ha ett demokratiskt Europa som vi kan vara stolta över. Det har vi faktiskt rätt att kräva. Och de som är skeptiska till EU-tanken har i vart fall rätt att kräva att det är demokratiskt.

Nu blir det förhoppningsvis tillfälle till en lugn och sansad debatt, istället för ett skenande snälltåg mot byråkraternas Europa. Tack, Frankrike!

Christian Engström

---

Men det här var som sagt då, det. Nu ser det ut som om makteliten i Bryssel kommer att trumfa igenom konstitutionen ändå. Det suger.

I Piratpartiets forum har EU-konstitutionen diskuterats bland annat i trådarna Nej till EU-konstitutionen, "Diskussion om EU-konstitutionen", Absolut makt och For your eyes only.

Bloggen Christian Engström (pp) har flyttat. Kommentera gärna det här inlägget på nya stället.

FRA:s GD på övervakningsseminarium

Den 19 september arrangerade Svenska Helsingforskommittén och Föreningen Ordfront ett seminarium med titeln "Övervakning - ett hot mot den fria åsiktsbildningen" på ABF-huset i Stockholm. En av paneldeltagarna var Ingvar Åkesson, som är generaldirektör för Försvarets Radioanstalt FRA.

Jag var där, och kan ge ett snabbt referat.

Anna Wigenmark från Svenska Helsingforskommittén var moderator, och det var fyra talare i den här ordningen:

• Ingvar Åkesson, generaldirektör för FRA
• Staffan Danielsson, riksdagsman (c) och ledamot av försvarsutskottet
• Urban Löfqvist, Reportrar Utan Gränser
• Agneta Lindblom Hultén, ordförande för Journalistförbundet

Alice Åström (v) skulle ha varit talare, men hon hade fått lämna återbud för att hon låg hemma och var sjuk.

Ingvar Åkesson sa ungefär det han brukar säga, alltså att det här är nödvändigt för Sveriges säkerhet och att det inte alls handlar om någon massövervakning och att alla som kritiserar förslaget har missförstått det. FRA måste få rätten att "signalspana" i svenska kablar för att vi regeringen ska kunna göra omvärdsanalyser och skydda de svenska trupperna i Afghanistan och hitta människosmugglare och terrorister. Fast om man hittar några misstänkta människosmugglare eller terrorister ska man förstås sluta spana på dem, för det är ju polisens uppgift att spana på misstänkta. Typ.

Staffan Danielsson sa att man från centerns sida hade varit tveksam till det här förslaget, men att man nu hade fått till så många nämnder som skulle granska underrättelseverksamheten att det inte var något att oroa sig för längre.

Urban Löfqvist och Agneta Lindblom Hultén sa också ungefär vad de brukar säga, nämligen att journalister och det fria ordet är utsatt för attacker i hela världen, respektive att de senaste årens alla nya övervaknings- och tvångsmedelslagar i Sverige är ett stort och allvarligt hot mot meddelarfriheten och i förlängningen pressfriheten och yttrandefriheten.

Själv ställde jag två stycken frågor till panelen. Den första var till Ingvar Åkesson:

- Du pratar om att FRA behöver få avlyssna trafik som passerar gränsen i svenska kablar för att vi ska kunna skydda våra trupper i Afghanistan. Är det verkligen vanligt förekommande att afghanska gerillakrigare använder svenska mejlservrar för att planera sina attacker?

Efter lite hummande svarade Åkesson ungefär att "nej, det var det väl inte, i synnerhet med tanke på att det knappast finns några kablar överhuvudtaget i Afghanistan". Även om han inte riktigt sa det rent ut uppfattade jag det som att han höll med om att det argumentet inte hade så mycket substans i sig. Varför han och FRA ändå har använt det i debatten framgick inte av svaret.

Min andra fråga var till Staffan Danielsson (c):

- Du sa i ditt anförande att den nyinrättade nämnden skulle godkänna alla sökbegrepp i förväg innan FRA fick använda dem, men under det öppna utskottsförhöret i riksdagen sa FRA att det var en teknisk omöjlighet att förhandsgranska alla sökbegreppen. Vad är det som gäller?

Här kom Ingvar Åkesson in och bekräftade att själva sökbegreppen inte var möjliga att förhandsgranska. Just nu har de en kvarts miljon parametrar till sökningen, så det lämpar sig inte för någon nämnd att gå igenom.

Det som framkom efter att Danielsson och Åkesson hade bollat lite fram och tillbaka var att det ska fungera så att granskningsnämnden godkänner några sökbegrepp, men sedan ska FRA själva "förfina" de sökbegreppen.

Alltså i klartext: den politiskt tillsatta nämnden godkänner några sökbegrepp, men sedan utformar FRA på egen hand andra sökbegrepp som används i de faktiska sökningarna.

Hur man kan anse att det är en tillfredsställande kontroll som gör att man kan myndigheten fria händer att bygga upp den tekniska infrastrukturen för generell massavlyssning av den svenska kabeltrafiken begriper inte jag, men jag tyckte inte att det var någon särskild mening med att ställa den frågan.

---

Seminariet diskuterades i Piratpartiets forum i den här tråden.

Bloggen Christian Engström (pp) har flyttat. Kommentera gärna det här inlägget på nya stället.

Aktivism räcker inte

- Varför är Piratpartiet ett parti? Hade det inte varit bättre att arbeta som en politisk aktiviströrelse, och försöka påverka de sittande politikerna istället för att ställa upp i valet själva?

Aktivism räcker inte för att få till stånd en förändring i de frågor som Piratpartiet driver. Det är för mycket jobb och ger för lite resultat. Det är min absoluta övertygelse efter att ha försökt.

Innan jag blev engagerad i Piratpartiet var jag politisk aktivist under ett drygt år inom den europeiska organisationen FFII. Vi bekämpade ett EU-direktiv som skulle ha legaliserat mjukvarupatent, alltså patent på enskilda idéer i datorprogram.

I juli 2005 vann vi kampen om direktivet, när europaparlamentet slutgiltigt röstade nej till det. Det var en stor seger, och jag är fortfarande stolt över att jag deltog i kampen, och bland annat tog initiativet till att bilda den svenska underavdelningen FFII.se våren 2004.

Men jag tror inte längre att vi i längden kan hålla mjukvarupatenten stången med bara aktivism. Det är för mycket jobb och ger för lite resultat att försöka påverka genom att övertyga politikerna i de etablerade partierna. Detsamma gäller Piratpartiets övriga frågor.

FFII vann visserligen slaget om mjukvarupatentdirektivet. Men det var med minsta möjliga marginal. Två dagar innan den avgörande omröstningen i europaparlamentet visste ingen vilken sida som skulle vinna. Då valde patentförespråkarna att rösta mot sitt eget förslag hellre än att riskera att det skulle antas i en form som uttryckligen sa nej till mjukvarupatent. Men det var precis på håret, alltså.

Den som inte själv var med och följde kampen på nära håll vet inte vilken enorm arbetsinsats det behövdes för att komma så långt. Totalt var det många hundra aktivister i hela Europa som gjorde större eller mindre insatser. Närmare ett tiotal personer jobbade i princip dygnet runt under ett par års tid. Närmare ett hundratal gjorde avsevärda insatser.

Själv satsade jag större delen av min tid under drygt ett år, och tog som sagt bland annat initiativet till att starta den svenska avdelningen. Det gjorde mig till en av de hundra, inte en av de tio.

Av de tio som var mest engagerade, var det två stycken som vid olika tillfällen drog på sig akuta psykoser på grund av överansträngning. (Det låter kanske värre än det är, "akut" betyder "övergående" i de här sammanhangen. Men det är i vart fall ett tecken på att man har gjort så mycket man kunnat.)

I princip allt det här arbetet var helt obetalt. Det har funnits lite grand pengar centralt, men den svenska föreningen har kört kassalöst sedan starten, och har inte fått en krona i bidrag av någon.

Jämför det med hur lobbyisterna på andra sidan har det. De behöver bara fakturera sina kunder (bland annat Microsoft) och kan fortsätta precis hur länge som helst. En av våra ledande aktivister stötte ihop med en lobbyist för motståndarsidan i en bar i Strasbourg direkt efter omröstningen.

- Vi ses om två år, sa lobbyisten och höjde glaset och log. Det kunde han kosta på sig, trots att han just hade förlorat omröstningen. För honom är det ingen uppoffring att fortsätta kämpa hur länge som helst. Det är hans jobb, och han får bra betalt för det. Och Microsoft och de andra spelarna på andra sidan kan hyra hur många lobbyister som helst utan att ens märka det i årsredovisningen.

Om striden ska fortsätta föras mellan aktivister och lobbyister, som den har gjort hittills, kommer lobbyisterna att vinna. De har helt enkelt större uthållighet och större resurser.

Detsamma gäller Piratpartiets andra frågor. Piratbyrån har på ett föredömligt sätt hållit på med opinionsbildning i bland annat fildelningsfrågan i flera år. Det arbetet har gjort att det finns många som har satt sig in i frågan och förstår den. När nyhetsprogrammen på teve har frågat "folk på gatan" vad de anser, har det genomgående varit mycket hög kvalitet på svaren (i vart fall när de frågat någorlunda unga personer).

Men vad har Piratbyråns föredömliga arbete som politiska aktivister lett till? Det enda konkreta skillnaden som jag kan se idag mot hur det var för ett år sedan, är att vi har fått en strängare lagstiftning som gör att över en miljon svenskar nu riskerar fängelse, och att Piratbyrån har fått sin hemsida nersläckt av polisen.

Därför är det min fasta övertygelse att den parlamentariska vägen är den enda som återstår. Det räcker inte att försöka övertala de sittande politikerna. Vi måste in i de beslutande församlingarna själva. Det är enda sättet att få till stånd en kursändring för Sverige och Europa.

Politisk aktivism är alltid det första steget för en politisk rörelse. Hade inte Piratbyrån funnits skulle aldrig Piratpartiet ha fötts. Men när man märker att det inte räcker med sakargument och opinionsbildning, då är nästa steg att gå vidare som politiskt parti.

Det socialdemokratiska partiet föddes när de fackliga och politiska aktivisterna inom arbetarrörelsen märkte att det inte räckte med att arbeta utomparlamentariskt.

Miljöpartiet föddes när folkrörelserna som startade på 70-talet - miljörörelsen, kärnkraftsmotståndet, fredsrörelsen, kvinnorörelsen och andra - märkte hur trögt det var att försöka påverka utifrån.

Nu har piratrörelsen kommit till den punkten i utvecklingen. För en utomstående kanske det kan tyckas som om Piratpartiet och fildelningsfrågan har poppat upp från ingenstans. Men så är det inte. Vi är en helt vanlig politisk folkrörelse som nu har tagit steget upp till level 2.

Det är så här det går till när världen förändras. Det är inget konstigt med det.

---

Det här är en ompostning av ett inlägg i Piratpartiets forum som jag skrev i juni 2006. Jag tänkte posta om lite foruminlägg som jag brukar vilja referera till här. Då blir det om inte annat lättare för mig att hitta dem igen.

Så vad har då hänt med razzian mot Piratbyrån på drygt ett år sedan texten skrevs? Svar: Ingenting. Servrarna är fortfarande i beslag hos polisen, och något åtal har inte synts till. Nästa vecka går ytterligare en deadline ut för åklagaren som håller i fallet. Då blir det kanske åtal. Eller ytterligare förlängning. Servrarna står tills vidare kvar där de står.

Bloggen Christian Engström (pp) har flyttat. Kommentera gärna det här inlägget på nya stället.

Christian Engström, pirat

Jag har tänkt börja blogga här, och inleder med att presentera mig själv.

Jag är 47 år, programmerare, vice ordförande i Piratpartiet och tidigare aktivist mot mjukvarupatent.

Aktivist mot mjukvarupatent

Inom ramen för den europeiska organisationen FFII, Foundation for a Free Information Infrastructure, deltog jag aktivt i arbetet med att påverka i första hand europaparlamentarikerna till att säga nej till förslaget att införa mjukvarupatent i Europa via ett EU-direktiv. Så skedde också i juli 2005, då europaparlamentet avvisade direktivsförslaget slutgiltigt.

Det var första gången någonsin som europaparlamentet har dödat ett direktivsförslag redan i andra läsningen, och en av de första gångerna överhuvudtaget som en pan-europeisk aktiviströrelse lyckats påverka lagstiftningsarbetet i Bryssel i nämnvärd utsträckning.

Mitt engagemang i frågan väcktes i samband med att jag deltog i en konferens om mjukvarupatent anordnad av FFII i europaparlamentet i Bryssel april 2004. Väl hemkommen tog jag initiativet till att starta en svensk underavdelning FFII.se tillsammans med andra svenska aktivister, och var vice ordförande i föreningen under det första året.

När vi drog igång den svenska föreningen skrev jag den ursprungliga versionen av FFII.se:s webplats, och ansvarade under ett års tid för att fortlöpande publicera nyheter i notisform, och skriva pressreleaser för föreningen.

Jag gjorde också den svenska översättningen av sajten NoSoftwarePatents.com, och arbetade på andra sätt med att försöka få politiker, press och allmänhet att intressera sig för frågan.

I juli 2004 åkte jag tillsammans med Richard Stallman och en tysk FFII-aktivist på en föreläsningsturné till Baltikum och Finland. Under tre hektiska dagar besökte vi Vilnius, Riga, Tallin och Helsingfors, och pratade om mjukvarupatent. En skildring a resan med RMS i Baltikum finns publicerad på Gnuheter, med ytterligare länkar för den som är intresserad.

Före detta folkpartist

I slutet av åttiotalet blev jag aktiv inom folkpartiet, och deltog i valarbetet inför riksdagsvalen och folkomröstningen om EU.

Jag tjänstgjorde som nämndeman i Stockholms Tingsrätt två mandatperioder (1992-1998), och var under ett år även medlem av styrelsen för Stockholms Nämndemannaförening.

Jag var också med i styrelsen för Bromma lokalavdelning, tills jag flyttade till ett annat valdistrikt 1995, och slutade vara aktiv.

Sedan den 1 januari 2006 är jag inte längre medlem i folkpartiet.

Programmerare och småföretagare

1983 tog jag examen i matematik och datavetenskap vid Stockholms Universitet (Matematikerlinjen med datalogisk inriktning, 140p). Under studietiden undervisade jag i datalogi som assistent vid institutionen för numerisk analys och datalogi.

Från 1978 (parallellt med studierna) arbetade jag också deltid som programmerare på ett företag vid namn Skriptor, som var specialiserade på att göra fonetiska varumärkessökningar. Detta är något som efterfrågas av varumärkesombud och patentverk, och vi hade de skandinaviska patentverken och huvuddelen av de skandinaviska ombuden som kunder.

När jag avslutat universitetsstudierna fortsatte jag på Skriptor men på heltid, och kom att bli kvar där till år 2001. De första åren arbetade jag enbart som programmerare, men med tiden kom jag att bli allt mer intresserad även av den affärsmässiga delen av verksamheten.

Jag kom med i styrelsen för bolaget 1987, och blev vice vd 1991. Antalet anställda i bolaget varierade lite mellan åren, men låg runt 15-20.

1997 sålde vi bolaget till den europeiska marknadsledaren inom varumärkessökningar, ett belgiskt företag som ingår i den multinationella Thomson-koncernen. Efter försäljningen arbetade jag kvar med samma arbetsuppgifter som tidigare, tills jag lämnade bolaget för att bli min egen år 2001.

Sedan dess har jag, förutom att stå till förfogande som konsult åt min tidigare arbetsgivare, i huvudsak ägnat mig åt att programmera i C++ under Windows och Linux.

På www.glindra.org har jag släppt ett öppen-källkodsprojekt som består av ett antal kommandoradsutilities för filhantering under Windows och Linux.

Dokumentationen för Glindra-programmen går att läsa on-line på doc.glindra.org. Koden är licencierad under LGPL, och finns tillgänglig för nerladdning från SourceForge.

En något utförligare version av mitt CV (på engelska) finns på www.glindra.org/about.html.

Jag bor i Nacka tillsammans med min fru Karin och vår son, född 2000.

Den här presentationen av mig själv finns även på www.glindra.se/pirat tillsammans med en del bilder (fria för publicering) och länkar till äldre artiklar.

Bloggen Christian Engström (pp) har flyttat till christianengstrom.wordpress.com.